Det är fredag den 25e september.
Allt är så spännande. Jag är pigg, trots att klockan är 06.00 på morgonen. Vilket är ovanligt eftersom jag inte är en morgonpigg person (jag är som Dr Jekyll och Mr Hyde morgon/kväll).
Jag ser verkligen fram emot det här.
Efter en-två timmar börjar jag närma mig ännu mer. Men, det blir jobbigt. Allt runtomkring rör sig så snabbt. Jag mår illa, allt omkring mig snurrar. Inuti min mage åker allting runt, som i en tvättmaskin. Blä. Så känner jag.
Jag åker x2000. Destination: just nu okänt för mig. För jag däckar under resan.
Väl framme (tack och lov, efter den obehagliga resan) började inspirationen komma till mig redan då. Det kanske till och med var den friska luften jag behövde. Jag andades frenetiskt in luften och började må bättre, men jag var säker på att det också var en gnutta inspiration som började fylla mina lungor ju mer och mer jag närmade mig.
Nu var jag på plats! Äntligen! Många gånger hade jag velat besöka det här stället.
Jag stod på översta våningen och tittade ner mot det som verkade vara ett oändligt hav av strömmande människor, tusentals böcker, inspirerande författare och ansikten man kände igen.
Där stod jag, på bokmässan 2009 i göteborg och tittade ner över allt med ett leende. Det var härligt att vara här, vilken atmosfär och vilken stämning!
Det var dags för mig att gå in och njuta av allt! På fredagen bestämde jag mig för att titta på seminarier och sedan gå runt och besöka montrarna. Det finns så otroligt mycket att se och lyssna på!! Det är sjukt otroligt hur mycket som finns att ta in, och man blir ganska trött i huvudet efter intensiva dagar.
De bästa höjdpunkterna under bokmässan var när jag lyssnade på Lydia Cacho, som pratade om hennes nya bok "Jag låter mig inte skrämmas". Det är sant. Hon låter sig verkligen inte skrämmas. WOW, vilken kvinna! Det var helt underbart att lyssna på henne, vad hon gör, hur stark hon är och hur fantastiskt hon pratar. Jag önskar unga kvinnor kunde ha idoler och förebilder, som Lydia Cacho.
Lydia Cacho är en mexikansk journalist, feminist och verkar aktivt för mänskliga rättigheter. Hon har startat ett kvinnocenter i Mexico och har gått många kurser i självförsvar, så oftast går hon själv in och konfronterar förövarna, då polisen inte gör något. Hon har suttit i fängelse under 21 dagar och blivit torterad och är fortfarande ständigt under mordhot eftersom hon i sin bok "Demons of Eden" tog upp namn på högt uppsatta politiker som sexuellt utnyttjat minderåriga.
Hon kämpar förtfarande med rättegången då en av politikerna fortfarande sitter på sin position trots boken och anklagelserna. Lydia Cacho fick stående ovationer och det var hon väl värd!
På kvällen skulle vi sova på ett hotell i göteborg och jag var lite trött i benen, varm (mycket folk på mässan) men glad och inspirerad! Men, så hände något. Mitt framför en stor grupp av människor blev jag ofredad! Jag tänker inte beskriva händelsen i detalj och mina reaktioner på det. Men strax efteråt tänkte jag: Jag ska ringa Lydia Cacho på en gång så att hon kan komma hit och brotta ner den här idioten!
Jag klarade det ganska bra själv dock, och dessutom berättade jag om händelsen för hotellets personal så att de kunde ha koll på personen.
På lördagen var jag på ännu ett stort seminarie, Isabel Allende! Årets bokmässa hade ett spanskt tema, så självklart ville jag se vad spansk litteratur hade att erbjuda och jag var mer än nöjd.
Isabel Allende var som vanligt fantastisk. Hon har ett härligt sinne för humor, är kvick som en blixt och kan verkligen ge svar på tal. Hon pratade om sin dotter Paula, som gick bort i sjukdom och hennes två böcker som handlar om hennes familj, dramat runt familjen och hennes skrivande samt hur det andliga har påverkat skrivandet.
Jag såg måånga seminarier och många inspirerande människor. Jag är otroligt glad för att jag åkte och hoppas på att kunna åka nästa år igen. En person som jag tycker är otroligt söt och sympatisk och som jag dessutom såg var femte minut var Mark Levengood. Han var överallt! Men det gjorde mig íngenting. Kan man vara sötare än Mark? Tack och lov för hans sköna brytning!!
På lördags kvällen, var jag fylld av alla känslor och sinnen. Jag visste vad som väntade mig däremot. Resan hem. X2000.
Jag hade inte hunnit köpa åksjuke-tabletter. Fan!
Det gick faktiskt bättre på hemvägen, jag hade förberett mig mentalt denna gång.
Dessutom var resan värd det.
