Igår hade min kusin 18 årsfest här i Malmö. En jätte rolig fest och trevlig dag för att fira honom, och själklart var jag glad för det!!
Dock kunde jag inte sluta tänka på en sak. Eller ett par.
Jag börjar från början.
Jag fick både höra talas om och träffa en av hans kompisar som i januari precis fyllt 18 år.
För några år sen hade den här killens pappa gått bort i cancer och för 3-4 månader sen (i mars nog) gick även hans mamma bort. Hon hade varit sjuk i många år i diabetes och läkarna hade av misstag amputerat hennes båda ben. Det visade sig vara ett misstag senare.
Idag, efter några månader bor pojken (jag tycker att han är en pojke, inte en vuxen) helt ensam utan några som helst pengar kvar.
Han har inga släktingar, inga familjevänner och får ingen som helst hjälp av socialen.
Eftersom han enligt svensk lag räknas som vuxen.
Han efterlämnades med en summa pengar som bestod av arvet och och försäkringen som färäldrarna lämnat åt honom. Den "unge vuxne" mannen försvann efter mammans död utan några spår och utan att hans vänner visste var han tagit vägen på en resa.
Vem kan inte förstå honom?? Självklart ville han bara bort från all tragedi som hänt honom hemma, han kanske behövde bearbeta sin sorg på det viset och vem har då rätt att förneka honom det?
När han sedan behövde hjälp från Socialen och skolan (han gick inte ut skolan och han har inget jobb), sa alla han pratat med att det inte fanns något att göra eftersom han var 18 och vuxen och att han inte borde ha gjort av med sina pengar. Då fick han visst skylla sig själv.
Det här är en ung och smart kille. Han har ingen drivkraft, han har ingen ork och han känner sig hjälplös. Han har ingen. Men han behöver någon. Han behöver hjälp och han har bett om hjälp.
Hur kan lagen påstå att han är vuxen nog att klara upp all oreda helt ensam??
Ni kan tänka er själva. Tänk vilken misär han har levt i. Först med förlusten av en förälder och sedan leva med en annan sjuk förälder för att sedan uppleva chocken med att förlora denne också. Nu är han kvar, helt ensam, utan hjälp och utfattig. Säkert fortfarande chockad och deprimerad också.
Vem vet hur han äter, hur han klarar sig? Men om han dör, så kanske det är ok för då har staten en mindre att "oroa" sig för i samhället??
Bara tanken på det får mig att rysa till.
Det är inte svårt att förstå att han kan hamna i dåliga kretsar också likväl. Självklart är det lätt för våldsamma grupper att just utnyttja en sån här sårbar kille.
Av alla de här faddergalorna och såna officiella insamlingar (vilket jag inte alls klagar på, inte alls!! Jag är för dessa!!) så finns det inte en insamlingsgala för de här barnen, de här "unga vuxna" som lever så här, i liknande situationer. För den här killen är inte den enda som har det så här!!
Jag har bestämt att jag ska försöka göra mitt yttersta för att försöka hjälpa honom på nåt vis.
På måndag ska jag gå till socialtjänsten och vara på dom konstant varje dag om möjligt tills de får nog av mig och måste agera. Jag vet att det låter idiotiskt och naivt men jag är rätt förbannad just nu och tänker ut högt.
Hade han varit under arton år hade han nog fått hjälp.
Min andra tanke är att hitta ett slags adoptivhem eller fosterhem, genom kontakter och sådant. För det går inte på formella sätt verkar det som i alla fall? Man får försöka göra det "privat".
Snälla, jag ber er:
om det är någon som kan tänka sig veta hur man kan gå tillväga och som har viljan att försöka hjälpa till i den här frågan, så är alla tankar och förslag mer än välkomna!!
Alla har lika stor rätt till att glädjas sin 18-årsdag.
Som sagt, det är inte en unik situation, men det är en otäck situation och vi kan försöka hjälpas åt på alla sätt. Ett litet steg på vägen är ett väldigt stort steg ändå!!
Kom ihåg: det här är en fantastisk kille som verkligen behöver all hjälp kan han få men som inte har fått det när han har bett om det.
Vi kan i alla fall försöka, tänk på att det lika gärna kunde vara du eller någon du bryr dig om! Vi måste visa att vi bryr oss!
De här frågorna är allas ansvar!!
Bilden är tagen från www.levandehistoria.goteborg.se
Torsdagen den 25e juni 2009 gick Michael Jackson bort. Tidigare under dagen fick han hjärtstillestånd och fördes till UCLA Medical Center i Los Angeles, men han kunde tyvärr inte räddas. Michael dödförklarades 14.26 lokal tid. Världen över sörjde och sörjer än. 
Michael Jackson hade planerat in en stor (sista) turné i juli och turnen skulle börja i London. 
