måndag 25 januari 2010

Underbara nyheter!!

Jag är supersuperglad!!

Eftersom jag precis såg reklam på tv6 för The Vampire Diaries, serien som jag har gått och väntat på och förälskat mig i!!

Serien kommer nu att visas på tv6 med början 11e februari 20.00 så missa för bövelen inte den!! = )



Så här står det på tv6 hemsida om serien The Vampire Diaries:

Det är Elenas första dag tillbaka på Mystic Falls High School sedan hennes föräldrars tragiska död. Tillsammans med sin moster Jenna, gör Elena sitt bästa för att ta hand om hennes yngre bror Jeremy. Hennes första dag i skolan är precis så jobbig som hon förväntat sig, men en positiv överraskning väntar henne, det har börjat en ny kille på skolan som heter Stefan och han är garanterat inte som alla andra. Elena blir rörd av faktumet at Stefan på något mystiskt sätt verkar kunna relatera till det hon gått igenom. Vad Elena inte vet är att Stefan är en vampyr och måste ständigt motstå lusten av hennes blod.

Deras förbindelse växer sig starkare men Stefan har en äldre bror som inte är lika barmhärtig och han gör allt för att sätta hinder för deras relation.

Rollista: Candice Accola (Caroline Forbes), Sara Canning (Jenna Sommers), Nina Dobrev (Elena Gilbert), Katerina Graham (Bonnie Bennett), Steven R. McQueen (Jeremy Gilbert) m.fl.

OBS! Informationen och bilden ovan är taget från tv6 hemsida.

onsdag 20 januari 2010

Avatar- framtidens film?

Jag har frågat många av mina vänner:
"Har du inte sett Avatar än??"

Då suckar de flesta, himlar med ögonen och svarar:
"Nej tyvärr det har jag inte men jag vet att jag har gått miste om något stort här".



Jo, visst har man missat något om man inte sett Avatar, den sägs vara tidernas mest bekostade film (har slagit Titanics rekord i intäkter) men det behöver ju för den skull inte betyda att den är bra bara för att den har hostat upp mycket stålar.
Så, hur stor är Avatar egentligen?

Min personliga uppfattning är att Avatar är en grym film. Jo, det är den faktiskt.

Avatar handlar om rullstolsbundna ex-marinsoldaten Jake Sully som kommer till Pandora, en regnskogsplanet som är fylld med farliga djur och urtidsliknande djur och sagoskogar.
Människorna vill åt den värdefulla och sällsynta mineralen på Pandora som kallas för Unobtanium. Problemet är att ursprungsbefolkningen på Pandora, the Na'vi (som är stora blå kattliknande varelser) vill behålla naturen som den är då den är helig och dyrbar.

För att kunna nå en lösning (så att människorna ska få det dom vill och kunna få förstöra naturen) skapar de en lösning (diplomatisk?). Människorna går in i fjärrstyrda Na'vikroppar = avatarer för att försöka skapa en god kommunikation med Na'vi befolkningen.
En av dessa avatarer är just Jake Sully. Han lär känna Na'vi prinsessan Neytiri (Zoe Saldana) som får uppgiften att lära honom Na'vis seder. Samtidigt som han spionerar för människornas räkning.
Problemet är att han förälskar sig i Na'vis anspråkslösa kärlek till naturen och i Neytiri.



Det här skapar den stora konflikten i filmen och här får man se drakar, mycket natur, robotar, stora tal, tårar och krig.

Det som gör den här filmen så underbar är att man flyr från verkligheten helt omedvetet. Jag hamnar på planet Pandora rätt snabbt och jag gillar det!!

Manuset är riktigt bra tycker jag, eller i alla fall idéen bakom manuset.
Idéen med riktiga avatarer och Pandoras harmoni med naturen (de lever som indianer) är helt fantastisk.

Det är en riktigt underhållande film som inte blir tråkig någon gång. Alla gillar inte "Fantasy-filmgenren" och egentligen är Avatar en Fantasy film men det är ändå en film som lockar många trots Fantasy stuket.



Hela tiden händer det saker i filmen, så du får inte riktigt vila, men det är inte meningen heller.

Budskapet är typiskt för vår tid: Go Native! Lev med naturen i harmoni etc. Jag måste säga att budskapet var aktuellt trots att många kan tycka att det var banalt. En vän till mig kallar den för "dansar med smurfar" = ) .
Filmen är späckad med klichéer, men jag förlåter det för jag gillar vissa klichéer ändå.

Den stora grejen med att det är en 3D-film fattar jag dock inte.
Jag tycker inte att regissören James Cameron har använt sig mycket av 3D-tekniken väl och inte speciellt mycket alls. Jag har inte sett filmen annat än i 3D ännu så jag har inte mycket att jämföra med, men jag känner inte att jag satt och tittade på filmen i 3D efter 10 minuter av filmen. Han kunde gott och väl använt mer 3D-teknik i vissa scener tycker jag.
Det häftiga med det är att man tror att man tittar på avfilmade människor när man tittar på de blå människorna.

Den största klichéen i filmen är att (med risk om att inte avslöja för mycket) Jake Sully blir den stora hjälten.

Jag tycker dock att filmen är så mycket mer än vad trailern visade. Trailern lockade inte alls i början och för de som ser trailern och inte tycker att det verkar vara en sådan stor grej, så säger jag: se filmen, den är definitivt sevärd.

Till dem som har sett filmen och inte tycker att det är en stor grej att missa i filmhistorien, säger jag: Det är ett måste att ha sett filmen, men om det är tidernas största film? Det vet jag inte. Det är definitivt en film som har ett absolut "brerak-through" tema och vi har aldrig skådat en liknande film där människor mentalt får flytta in i en annan dimension/planet/kropp/avatar på ett sådant här sätt som de gör i Avatar.

fredag 8 januari 2010

Varm i hjärtat



Trots att det är -20 grader ute är jag heeeelt varm i hjärtat av min nya upptäckt!

Jag gick precis in på IMDB hemsidan och fick se en helt underbar och mysig idé! En film som handlar om fyra olika bebisar i världen, som heter just det- BABIES!

Den måååste jag se, den verkar hur gullig som helst och jag har här länkat till trailern från YouTube. Filmen kommer ut någongång under året (snart hoppas jag).

Är de inte helt fantastiskt söta??

onsdag 6 januari 2010

Vi och dom


På tal om kyla, så vill jag passa på att uppmana att vi alla försöker skänka en tanke åt de hemlösa som sitter ute och fryser just nu när vi andra sitter inne i värmen tillsammans med våra familjer och kan dricka varmt och få varm mat på bordet.

I år har det varit riktigt kallt ute och kylan kommer att hålla i sig ett tag till. På nyheterna idag hörde jag att det just nu fanns 1000 hemlösa personer som befann sig ute på gatorna och inte på härbärgen eller hos kompisar. Kan ni bara försöka sätta er in i den situationen för en kort minut?

Vi kan gå ut och handla på ICA och sen kan vi springa hem igen, och visst är det ******* kallt trots att vi bara varit ute i 20 min. Tänk er att ligga ute i flera flera nätter i rad i -24 graders kyla. Jag har svårt att tänka mig det.

Jag vet inte hur mycket en tanke kan hjälpa eller värma men om ni vill göra något mer, gå in här för att få mer information på hur ni kan värma andra:

SMS:a HEM till 72 900 för att skänka 50 kr eller gå in på


Stockholms Stadsmission


Situtation Stockholm


Stockholms Hemlösa (förening)


OBS! Bilderna är från Think Blog ThinkVancouverHomes
och
offthefence-antifreeze.blogspot.com

fredag 1 januari 2010

En värmande film i vinterkylan



Som de flesta nog vet, så har den unga skådespelerskan Brittany Murphy gått bort.
Jag älskade henne i filmen "Love and Other Disasters" som är en mysig och charmig film. Vill ni se fina färger, Audrey Hepburn-stil i modern version, brittisk humor och kärleksvärme, se den här filmen!

tisdag 8 december 2009

Teatermaraton



Nu har jag inte skrivit på ett längre tag. Det beror på att jag har varit på...teater! Ni trodde säkert att jag skulle skriva bio, men för ovanlighetens skull så var det teater denna gång.
Jag älskar att gå på teater, det känns levande och spontant på ett annat sätt även om likheter mellan bio och teater finns.

Jag var på teater två dagar i rad och det var riktigt skoj. Första dagen såg jag Peter Pan och jag bara älskade älskade den.

Man kanske kan tycka att den riktar sig mot yngre publik men jag tyckte att den passade den äldre skaran rätt bra faktiskt.

Peter Pan karaktären var inte en vild pojke, han såg snarare ut som en brittisk popmod kille med lite anarkistiska tendenser och det var en superhärlig tolkning av karaktären. Peter Pan är en av mina favoritsagor och jag fascineras oerhört av J.M Barrie, vilket nog inte är en överraskning för många, så det kanske förväntades att jag skulle tycka om denna pjäs.

När jag först såg bilderna av pjäsen och Peter Pan så trodde jag att kanske att det här var en nymodern tolkning eller version men så var inte fallet alls, sagan var precis som den ursprungliga även om pjäsen ibland gick ut över sina egna ramar vilket gjorde den ännu mer charmig.
Ett exempel från detta är till exempel då Peter Pan och Kapten Krok fäktas på Kroks skepp (scenografin var grymt fin) och svärden hela tiden fastnar i repen och de börjar plötsligt bli irriterade och diskuterar istället en annan alternativ scen att fäktas på och så går de i land och fäktas istället. Riktigt små humoristiska och ironiska inslag som var rätt genialiska enligt mig! Dessutom var Peter Pan en vig typ som slängde sig från ställe till ställe och det var ju riktigt coolt, helt likgiltigt och slentriant verkade han svinga sig fram. Jag hade gärna sett fler "flygtillfällen" dock.

Jag gillar manuset som *** även om jag i början blev lite skeptisk för att jag trodde att det kanske skulle bli långa scener men då jag hade väntat sååååå länge på den här pjäsen så blev detta inget problem.
Skådespeleriet var underbart, även om Wendys roll var lite överspelat och lite barnsligt stundoms så var det nog kanske lika roligt för de yngre barnen.
Det är en pjäs som jag rekommenderar starkt!


Den andra pjäsen som jag såg är 7:3 Återbesöket som handlar om Lars Noréns innersta väsen i samband med Noréns fängelsedrama och två av internerna som var inblandade i Malexander tragedin.

Jag kan börja med att säga att jag tyckte att pjäsen i början var otroligt bra och hade starka scener dramaturgiskt sett, men efter hand började jag tycka att den var alldeles för pretentiös och tjatig och innehöll alldeles för många klichéer.

Den verkliga historien bakom hela pjäsen känner många till, det blev en stor uppståndelse och Lars Norén fick självklart hård kritik efter att ha två nynazistiska interner med i sin teaterensemblen. En av dem var senare alltså inblandad vid rånet i Kisa och den andra vid polismorden i Malexander.
Pjäsen fokuserar mest på Lars Noréns egen självuppfattning och hur han kunde ha upplevt det hela under den här tiden då allt detta hände. Vi som åskådare får alltså se vad som kan ha hänt och tänkts inuti Lars Noréns huvud under denna period.
Vid sidan av allt detta får vi en bakgrund till hela händelsen.
Skådespelarna var väldigt charmiga och den lilla rekvisita som användes, användes väl. Pjäsen tvingar Lars Norén att "gå tillbaka" till händelserna och berätta för oss...

Som jag nämnde tidigare var det lite för långt och upprepande och jag tycker att en del upprepande scener kunde likväl ha skippats för att förenkla historien snarare än att försöka få den mer pretentiös och "djup".

Jag är i alla fall glad för att ha sett den och har fått en tydlig bild av historien, även om jag inte kan hålla med om persontolkningarna alla gånger...