Visar inlägg med etikett 3D. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 3D. Visa alla inlägg

onsdag 20 januari 2010

Avatar- framtidens film?

Jag har frågat många av mina vänner:
"Har du inte sett Avatar än??"

Då suckar de flesta, himlar med ögonen och svarar:
"Nej tyvärr det har jag inte men jag vet att jag har gått miste om något stort här".



Jo, visst har man missat något om man inte sett Avatar, den sägs vara tidernas mest bekostade film (har slagit Titanics rekord i intäkter) men det behöver ju för den skull inte betyda att den är bra bara för att den har hostat upp mycket stålar.
Så, hur stor är Avatar egentligen?

Min personliga uppfattning är att Avatar är en grym film. Jo, det är den faktiskt.

Avatar handlar om rullstolsbundna ex-marinsoldaten Jake Sully som kommer till Pandora, en regnskogsplanet som är fylld med farliga djur och urtidsliknande djur och sagoskogar.
Människorna vill åt den värdefulla och sällsynta mineralen på Pandora som kallas för Unobtanium. Problemet är att ursprungsbefolkningen på Pandora, the Na'vi (som är stora blå kattliknande varelser) vill behålla naturen som den är då den är helig och dyrbar.

För att kunna nå en lösning (så att människorna ska få det dom vill och kunna få förstöra naturen) skapar de en lösning (diplomatisk?). Människorna går in i fjärrstyrda Na'vikroppar = avatarer för att försöka skapa en god kommunikation med Na'vi befolkningen.
En av dessa avatarer är just Jake Sully. Han lär känna Na'vi prinsessan Neytiri (Zoe Saldana) som får uppgiften att lära honom Na'vis seder. Samtidigt som han spionerar för människornas räkning.
Problemet är att han förälskar sig i Na'vis anspråkslösa kärlek till naturen och i Neytiri.



Det här skapar den stora konflikten i filmen och här får man se drakar, mycket natur, robotar, stora tal, tårar och krig.

Det som gör den här filmen så underbar är att man flyr från verkligheten helt omedvetet. Jag hamnar på planet Pandora rätt snabbt och jag gillar det!!

Manuset är riktigt bra tycker jag, eller i alla fall idéen bakom manuset.
Idéen med riktiga avatarer och Pandoras harmoni med naturen (de lever som indianer) är helt fantastisk.

Det är en riktigt underhållande film som inte blir tråkig någon gång. Alla gillar inte "Fantasy-filmgenren" och egentligen är Avatar en Fantasy film men det är ändå en film som lockar många trots Fantasy stuket.



Hela tiden händer det saker i filmen, så du får inte riktigt vila, men det är inte meningen heller.

Budskapet är typiskt för vår tid: Go Native! Lev med naturen i harmoni etc. Jag måste säga att budskapet var aktuellt trots att många kan tycka att det var banalt. En vän till mig kallar den för "dansar med smurfar" = ) .
Filmen är späckad med klichéer, men jag förlåter det för jag gillar vissa klichéer ändå.

Den stora grejen med att det är en 3D-film fattar jag dock inte.
Jag tycker inte att regissören James Cameron har använt sig mycket av 3D-tekniken väl och inte speciellt mycket alls. Jag har inte sett filmen annat än i 3D ännu så jag har inte mycket att jämföra med, men jag känner inte att jag satt och tittade på filmen i 3D efter 10 minuter av filmen. Han kunde gott och väl använt mer 3D-teknik i vissa scener tycker jag.
Det häftiga med det är att man tror att man tittar på avfilmade människor när man tittar på de blå människorna.

Den största klichéen i filmen är att (med risk om att inte avslöja för mycket) Jake Sully blir den stora hjälten.

Jag tycker dock att filmen är så mycket mer än vad trailern visade. Trailern lockade inte alls i början och för de som ser trailern och inte tycker att det verkar vara en sådan stor grej, så säger jag: se filmen, den är definitivt sevärd.

Till dem som har sett filmen och inte tycker att det är en stor grej att missa i filmhistorien, säger jag: Det är ett måste att ha sett filmen, men om det är tidernas största film? Det vet jag inte. Det är definitivt en film som har ett absolut "brerak-through" tema och vi har aldrig skådat en liknande film där människor mentalt får flytta in i en annan dimension/planet/kropp/avatar på ett sådant här sätt som de gör i Avatar.

tisdag 2 juni 2009

3D filmer på bio är som bio för första gången

Som de flesta vet, så är jag Guldmedlem i bioklubben! Det innebär att jag älskar filmupplevelse på bio, eller film rent allmänt, vilket innebär att jag ofta går på bio!

Som jag själv ser det; att titta på en film eller äga en jättebra film (jag är lite nostalgisk av mig också så jag har försökt hitta alla filmer jag hade på vhs när jag var yngre, trots att de var rätt dåliga om någon filmrecensent själv fick bestämma) är som att ha ett par underbara Jimmy Choo skor bland mängden av alla rea- och lågpris sandaletter. Trots att jag faktiskt inte äger ett par Jimmy Choos, så jämför jag ändå en bra film med snygga skor.

Jag försöker bara förklara att jag är en film-fantast, men likväl en sko-fantast antar jag. Båda av dessa är två härliga upplevelser, inte bara "film" och inte bara "skor", inte för mig i alla fall.

För att komma tillbaka till poängen (vilket jag är säker på att jag hade innan jag började skriva) så har jag de två senaste gångerna varit och tittat på 3D-filmer på bio!!
Ni vet, såna där coola 3D-glasögon som man fick låna när man såg filmer eller dokumentärer på Cosmonova (Naturhistoriska Riksmuseét) när man var yngre.
I USA har det visserligen visats 3D filmer på biografer, långt innan konceptet kom till Sverige men nu är det en genombrott även i Sverige.

Jag var och tittade på Monsters and Aliens som är animerad (CGI) och tyckte att det var superroligt men den senaste gången såg jag skräckisen My Bloody Valentine i 3D format.
Även om filmen inte var bra och att det var en typisk slasherfilm så var det en fröjd att se en riktig film (live-action) det vill säga en som inte är animerad i 3D.
Om man nu kan kalla det en fröjd att tro att mördaren i filmen faktiskt försöker genomborra dig med sin kniv, för det tror man!
Med risk att inte låta alltför sadistisk så var det faktiskt det som var det häftiga. Allt som riktades mot kameran får ju en sån häftig effekt, att man tror att det kommer emot en, ut från filmen, mot dig som sitter och försöker titta på en film snarare än att bli jagad av filmens bov.

Bakom mig i salongen satt några yngre tjejer (jag skulle inte vilja kalla de för fjortisar nej) och efter filmen sa den ena:
Ofta jag kommer se en vanlig film igen!!

Det var de som skrek mest och hoppade till mest i hela salongen. = )
Själv gick jag och sjöng Myyy bloooddyyy valentiiine istället för My funny valentine, men det kanske jag inte borde ha skrivit för jag framstår inte som vettig antar jag.

Nu ser jag verkligen emot att se Coraline, jag har hört att den ska vara jättebra!

När jag var yngre åkte vi och såg en 3D-film med klassen på Cosmonova. Det var en film om planeter och stjärnor, och det var första gången vi hade sett något sånt. I hopp (och tron) om att fånga planeterna och stjärnorna som "kom emot" en, sträckte vi ut våra händer och försökte fånga de med våra små händer. Det är lite så det känns nu, när man går på bio. = )

Trots att jag faktiskt har fastnat i den här nya 3D-hypen, så kan det bli lite jobbigt mot ögonen också så jag kommer varva...näe, jag kommer fortsätta gå på "vanlig" bio för oss dödliga varelser också.

Jag har ju trots allt Guldbio-kort ; )


OBS! Bilden är tagen från IMP Awards.