Som de flesta vet, så är jag Guldmedlem i bioklubben! Det innebär att jag älskar filmupplevelse på bio, eller film rent allmänt, vilket innebär att jag ofta går på bio!
Som jag själv ser det; att titta på en film eller äga en jättebra film (jag är lite nostalgisk av mig också så jag har försökt hitta alla filmer jag hade på vhs när jag var yngre, trots att de var rätt dåliga om någon filmrecensent själv fick bestämma) är som att ha ett par underbara Jimmy Choo skor bland mängden av alla rea- och lågpris sandaletter. Trots att jag faktiskt inte äger ett par Jimmy Choos, så jämför jag ändå en bra film med snygga skor.
Jag försöker bara förklara att jag är en film-fantast, men likväl en sko-fantast antar jag. Båda av dessa är två härliga upplevelser, inte bara "film" och inte bara "skor", inte för mig i alla fall.
För att komma tillbaka till poängen (vilket jag är säker på att jag hade innan jag började skriva) så har jag de två senaste gångerna varit och tittat på 3D-filmer på bio!!
Ni vet, såna där coola 3D-glasögon som man fick låna när man såg filmer eller dokumentärer på Cosmonova (Naturhistoriska Riksmuseét) när man var yngre.
I USA har det visserligen visats 3D filmer på biografer, långt innan konceptet kom till Sverige men nu är det en genombrott även i Sverige.
Jag var och tittade på Monsters and Aliens som är animerad (CGI) och tyckte att det var superroligt men den senaste gången såg jag skräckisen My Bloody Valentine i 3D format.
Även om filmen inte var bra och att det var en typisk slasherfilm så var det en fröjd att se en riktig film (live-action) det vill säga en som inte är animerad i 3D.
Om man nu kan kalla det en fröjd att tro att mördaren i filmen faktiskt försöker genomborra dig med sin kniv, för det tror man!
Med risk att inte låta alltför sadistisk så var det faktiskt det som var det häftiga. Allt som riktades mot kameran får ju en sån häftig effekt, att man tror att det kommer emot en, ut från filmen, mot dig som sitter och försöker titta på en film snarare än att bli jagad av filmens bov.
Bakom mig i salongen satt några yngre tjejer (jag skulle inte vilja kalla de för fjortisar nej) och efter filmen sa den ena:
Ofta jag kommer se en vanlig film igen!!
Det var de som skrek mest och hoppade till mest i hela salongen. = )
Själv gick jag och sjöng Myyy bloooddyyy valentiiine istället för My funny valentine, men det kanske jag inte borde ha skrivit för jag framstår inte som vettig antar jag.
Nu ser jag verkligen emot att se Coraline, jag har hört att den ska vara jättebra!
När jag var yngre åkte vi och såg en 3D-film med klassen på Cosmonova. Det var en film om planeter och stjärnor, och det var första gången vi hade sett något sånt. I hopp (och tron) om att fånga planeterna och stjärnorna som "kom emot" en, sträckte vi ut våra händer och försökte fånga de med våra små händer. Det är lite så det känns nu, när man går på bio. = )
Trots att jag faktiskt har fastnat i den här nya 3D-hypen, så kan det bli lite jobbigt mot ögonen också så jag kommer varva...näe, jag kommer fortsätta gå på "vanlig" bio för oss dödliga varelser också.
Jag har ju trots allt Guldbio-kort ; )
OBS! Bilden är tagen från
IMP Awards.
