tisdag 8 december 2009

Teatermaraton



Nu har jag inte skrivit på ett längre tag. Det beror på att jag har varit på...teater! Ni trodde säkert att jag skulle skriva bio, men för ovanlighetens skull så var det teater denna gång.
Jag älskar att gå på teater, det känns levande och spontant på ett annat sätt även om likheter mellan bio och teater finns.

Jag var på teater två dagar i rad och det var riktigt skoj. Första dagen såg jag Peter Pan och jag bara älskade älskade den.

Man kanske kan tycka att den riktar sig mot yngre publik men jag tyckte att den passade den äldre skaran rätt bra faktiskt.

Peter Pan karaktären var inte en vild pojke, han såg snarare ut som en brittisk popmod kille med lite anarkistiska tendenser och det var en superhärlig tolkning av karaktären. Peter Pan är en av mina favoritsagor och jag fascineras oerhört av J.M Barrie, vilket nog inte är en överraskning för många, så det kanske förväntades att jag skulle tycka om denna pjäs.

När jag först såg bilderna av pjäsen och Peter Pan så trodde jag att kanske att det här var en nymodern tolkning eller version men så var inte fallet alls, sagan var precis som den ursprungliga även om pjäsen ibland gick ut över sina egna ramar vilket gjorde den ännu mer charmig.
Ett exempel från detta är till exempel då Peter Pan och Kapten Krok fäktas på Kroks skepp (scenografin var grymt fin) och svärden hela tiden fastnar i repen och de börjar plötsligt bli irriterade och diskuterar istället en annan alternativ scen att fäktas på och så går de i land och fäktas istället. Riktigt små humoristiska och ironiska inslag som var rätt genialiska enligt mig! Dessutom var Peter Pan en vig typ som slängde sig från ställe till ställe och det var ju riktigt coolt, helt likgiltigt och slentriant verkade han svinga sig fram. Jag hade gärna sett fler "flygtillfällen" dock.

Jag gillar manuset som *** även om jag i början blev lite skeptisk för att jag trodde att det kanske skulle bli långa scener men då jag hade väntat sååååå länge på den här pjäsen så blev detta inget problem.
Skådespeleriet var underbart, även om Wendys roll var lite överspelat och lite barnsligt stundoms så var det nog kanske lika roligt för de yngre barnen.
Det är en pjäs som jag rekommenderar starkt!


Den andra pjäsen som jag såg är 7:3 Återbesöket som handlar om Lars Noréns innersta väsen i samband med Noréns fängelsedrama och två av internerna som var inblandade i Malexander tragedin.

Jag kan börja med att säga att jag tyckte att pjäsen i början var otroligt bra och hade starka scener dramaturgiskt sett, men efter hand började jag tycka att den var alldeles för pretentiös och tjatig och innehöll alldeles för många klichéer.

Den verkliga historien bakom hela pjäsen känner många till, det blev en stor uppståndelse och Lars Norén fick självklart hård kritik efter att ha två nynazistiska interner med i sin teaterensemblen. En av dem var senare alltså inblandad vid rånet i Kisa och den andra vid polismorden i Malexander.
Pjäsen fokuserar mest på Lars Noréns egen självuppfattning och hur han kunde ha upplevt det hela under den här tiden då allt detta hände. Vi som åskådare får alltså se vad som kan ha hänt och tänkts inuti Lars Noréns huvud under denna period.
Vid sidan av allt detta får vi en bakgrund till hela händelsen.
Skådespelarna var väldigt charmiga och den lilla rekvisita som användes, användes väl. Pjäsen tvingar Lars Norén att "gå tillbaka" till händelserna och berätta för oss...

Som jag nämnde tidigare var det lite för långt och upprepande och jag tycker att en del upprepande scener kunde likväl ha skippats för att förenkla historien snarare än att försöka få den mer pretentiös och "djup".

Jag är i alla fall glad för att ha sett den och har fått en tydlig bild av historien, även om jag inte kan hålla med om persontolkningarna alla gånger...