måndag 29 juni 2009

Michael Jackson - legenden

Torsdagen den 25e juni 2009 gick Michael Jackson bort. Tidigare under dagen fick han hjärtstillestånd och fördes till UCLA Medical Center i Los Angeles, men han kunde tyvärr inte räddas. Michael dödförklarades 14.26 lokal tid. Världen över sörjde och sörjer än.

Personligen är jag ledsen, jag har alltid varit ett stort Michael Jackson fan. Som barn växte jag upp med hans musik och hans dans och en hel kultur som influerades av Michael.



Jag hoppas att media kan lära sig från sina misstag och låta hans tre barn vara mer ifred nu för en gångs skull.


Michael Jackson hade planerat in en stor (sista) turné i juli och turnen skulle börja i London.

För mig är han, hans musik, hans dans och hans humanitära karaktär en unik legend som kommer att leva vidare. Det är en stor förlust att världen förlorat en sådan stor talang som Michael Jackson.





Michael Joseph Jackson (50 år) 29 Augusti 1958– 25 Juni 2009

söndag 28 juni 2009

Senaste nytt om Iran

Det senaste valet i Iran handlar inte alls längre om valet. Det handlar inte längre om vem som har röstat på vem. Det handlar om vad som räknas och att man faktiskt räknas.

Frågan har kulminerat till något mycket större.

Det iranska folket hela världen över ropar nu: Free Iran, länge leve demokrati - ned med diktatur!

Många protestanter som talar ut i tv och radio kallar sig själva för "Neda", efter den unga kvinna som sköts ner i Iran för en stund sen.



Kommer vi att få se en ny revolution lik revolutionen 1979?



Bilderna är tagna från CBSNEWS wwwimage.cbsnews.com, freerangetalk www.freerangetalk.com, iranpressnew www.iranpresnews.com, atlasshrugs2000 www.atlasshrugs2000.typepad.com, http://www.4.bp.blogspot.com

En inte alltför ovanlig situation



Igår hade min kusin 18 årsfest här i Malmö. En jätte rolig fest och trevlig dag för att fira honom, och själklart var jag glad för det!!

Dock kunde jag inte sluta tänka på en sak. Eller ett par.

Jag börjar från början.

Jag fick både höra talas om och träffa en av hans kompisar som i januari precis fyllt 18 år.
För några år sen hade den här killens pappa gått bort i cancer och för 3-4 månader sen (i mars nog) gick även hans mamma bort. Hon hade varit sjuk i många år i diabetes och läkarna hade av misstag amputerat hennes båda ben. Det visade sig vara ett misstag senare.
Idag, efter några månader bor pojken (jag tycker att han är en pojke, inte en vuxen) helt ensam utan några som helst pengar kvar.
Han har inga släktingar, inga familjevänner och får ingen som helst hjälp av socialen.

Eftersom han enligt svensk lag räknas som vuxen.

Han efterlämnades med en summa pengar som bestod av arvet och och försäkringen som färäldrarna lämnat åt honom. Den "unge vuxne" mannen försvann efter mammans död utan några spår och utan att hans vänner visste var han tagit vägen på en resa.

Vem kan inte förstå honom?? Självklart ville han bara bort från all tragedi som hänt honom hemma, han kanske behövde bearbeta sin sorg på det viset och vem har då rätt att förneka honom det?

När han sedan behövde hjälp från Socialen och skolan (han gick inte ut skolan och han har inget jobb), sa alla han pratat med att det inte fanns något att göra eftersom han var 18 och vuxen och att han inte borde ha gjort av med sina pengar. Då fick han visst skylla sig själv.

Det här är en ung och smart kille. Han har ingen drivkraft, han har ingen ork och han känner sig hjälplös. Han har ingen. Men han behöver någon. Han behöver hjälp och han har bett om hjälp.
Hur kan lagen påstå att han är vuxen nog att klara upp all oreda helt ensam??

Ni kan tänka er själva. Tänk vilken misär han har levt i. Först med förlusten av en förälder och sedan leva med en annan sjuk förälder för att sedan uppleva chocken med att förlora denne också. Nu är han kvar, helt ensam, utan hjälp och utfattig. Säkert fortfarande chockad och deprimerad också.

Vem vet hur han äter, hur han klarar sig? Men om han dör, så kanske det är ok för då har staten en mindre att "oroa" sig för i samhället??

Bara tanken på det får mig att rysa till.

Det är inte svårt att förstå att han kan hamna i dåliga kretsar också likväl. Självklart är det lätt för våldsamma grupper att just utnyttja en sån här sårbar kille.


Av alla de här faddergalorna och såna officiella insamlingar (vilket jag inte alls klagar på, inte alls!! Jag är för dessa!!) så finns det inte en insamlingsgala för de här barnen, de här "unga vuxna" som lever så här, i liknande situationer. För den här killen är inte den enda som har det så här!!

Jag har bestämt att jag ska försöka göra mitt yttersta för att försöka hjälpa honom på nåt vis.
På måndag ska jag gå till socialtjänsten och vara på dom konstant varje dag om möjligt tills de får nog av mig och måste agera. Jag vet att det låter idiotiskt och naivt men jag är rätt förbannad just nu och tänker ut högt.
Hade han varit under arton år hade han nog fått hjälp.

Min andra tanke är att hitta ett slags adoptivhem eller fosterhem, genom kontakter och sådant. För det går inte på formella sätt verkar det som i alla fall? Man får försöka göra det "privat".

Snälla, jag ber er:
om det är någon som kan tänka sig veta hur man kan gå tillväga och som har viljan att försöka hjälpa till i den här frågan, så är alla tankar och förslag mer än välkomna!!

Alla har lika stor rätt till att glädjas sin 18-årsdag.

Som sagt, det är inte en unik situation, men det är en otäck situation och vi kan försöka hjälpas åt på alla sätt. Ett litet steg på vägen är ett väldigt stort steg ändå!!

Kom ihåg: det här är en fantastisk kille som verkligen behöver all hjälp kan han få men som inte har fått det när han har bett om det.

Vi kan i alla fall försöka, tänk på att det lika gärna kunde vara du eller någon du bryr dig om! Vi måste visa att vi bryr oss!

De här frågorna är allas ansvar!!


Bilden är tagen från www.levandehistoria.goteborg.se

tisdag 23 juni 2009

Mina smycken

Här är några av de smycken jag har gjort:







Jag beställde lite material så att jag kunde göra mina smycken. Jag hade beställt pärlor, kedjor, och lite smått och gått på nätet.

Så här såg det ut när jag kom hem från jobbet en dag, öppnade dörren och förväntade mig att posten kommit med mina älskade pärlor:






Till min förvåning hade posten kommit med materialet som jag hade beställt! Föga visste jag dock, att såååå mycket hade kommit!! Ja, där låg massa små bruna paket!



Den dagen kändes det som julafton mitt i maj månad!

måndag 22 juni 2009

Klagomål = hence, en genomgång


Jag har inte skrivit något nytt på ett tag nu, man har klagat på mig för att jag har varit en riktig seg råtta. Jag ber om ursäkt för det!
Guess what?
Jag säger à la Arnold fast med Laven stuk: Im baaaack!

Jag var hos mina kusiner i Stockholm under midsommar och dom klagade på att jag inte har skrivit något om dom i denna blogg!
Så, nu har jag nämnt er i alla fall = ) Är ni nöjda?

(De är de inte, eftersom de visst ville höra om jag också hade skrivit några dikter om dem någon gång).


I torsdags strax innan dan före dopparedan (nä, innan midsommar och det blev inget havsdopp heller, men doppa sig i regnet gick ju bra) så fick jag veta att jag ska få en film och litteraturblogg på Uppsalatidningen!

Det är underbart!! Med den tillgång till litteratur jag har, genom att jobba på bibliotek blir det perfekt.

Och som de flesta vet, har jag ett guldkort på bioklubben, och en ständigt ökande dvd-samling på cirka 400 filmer så jag har både intresset och tillgången till film och litteratur. Så jag ser fram emot att börja blogga på Uppsalatidningen.

På fredag åker jag till Malmö, jejemensän (mitt brutala men misslyckade försök till att låta skånsk) och då bor jag hos moster, morbror och kusiner. Malmö har blivit min andra stad som jag brukar säga.
Jag kommer att rapportera därifrån nästa vecka, och med jämnare mellanrum så då vet ni var jag håller till!


Imorgon fyller min syrra år och jag vill göra något speciellt för henne, nåt hon kommer gilla men jag är fortfarande i tankeprocessen. Jag tänkte baka en tårta med ett motiv som hon gillar men det var alldeles för svårt och dessutom vill hela familjen ha bärtårta och det försvårade mitt bakande ännu mer så nu planerar jag något annat.
Jag tänkte på att göra ett smycke till henne eftersom jag gör egna smycken själv men hon vill nog inte ha det som jag vill göra, hon är lite kräsen.
Men jag måste säga att jag också tycker att endast det bästa är gott nog för henne, no less! = )

På onsdag ska jag på Transformers premiären, Revenge of the Fallen! = )
Tro det eller ej, men första filmen tvingades jag se 5 gånger på bio!! Och det var bara på bio för annars såg jag den kanske 13 gånger totalt!! Jag är sjukt trött på den första nu, så det är väl mer än rätt att man går vidare till tvåan??

Jag ska göra om lägenheten till ett trivsamt och stilfullt hem = ) och jag måste dessutom städa eftersom mina petiga och pedanta och andra adjektiv-beskrivliga kusiner (se där, nu har jag nämnt er två gånger!!) ska komma och hälsa på om två veckor.
Så nu pallrar jag mig iväg till Ikea och köper hyllor och lådor att gömma skräp i och sånt som jag annars brukar placera på golvet!

fredag 12 juni 2009

Val i Iran - men får man verkligen välja?



I Iran har man varit väldigt entusiastisk inför presidentvalet, speciellt Ahmadinejads opposition, den del av det iranska folket som stödjer Mousavi.

Vi får väl se hur mycket fusk vi kommer att märka av i det här valet...


Se klipp från SVT och SVT Play :

http://svtplay.se/v/1592548/rapport/irans_medborgare_till_val_idag

http://svtplay.se/v/1591379/rapport/entusiastisk_valkampanj_i_iran


http://svtplay.se/v/1592986/rapport/hard_kamp_i_iranskt_presidentval

http://svtplay.se/v/1593025/rapport/oppositionen_i_iran_vantas_ga_framat




Se även klipp från Youtube:

http://www.youtube.com/watch?v=CFW5i0YGNMI&feature=fvhl


http://www.youtube.com/watch?v=zu2ZjuvURy4




Alla klipp är tagna från SVT samt Youtube

Alla bilder är tagna från boston.com samt SignOnSanDiego.com (Damir Sagolj/ Reuters, AP Photo/ Hasan Sarbakhshian, Vahid Salemi)

fredag 5 juni 2009

Fy fan vad vi är bra!!

Idag har jag varit på hela två studentmottagningar!!
Jag har ätit mig tjock på mat och mat och tårta och återigen tårta. Imorgon blir det mer mat och tårta och en till studentfest.

En tanke som slog mig idag var att jag verkligen tycker om studenten, den dagen man tar sin student. Jag känner med studenternas lyckorus och glädje som varar de första sommarlovsdagarna. Sen kommer ångesten, då man inser att man efter lovet faktiskt "måste leva det riktiga vuxna livet" och tänker: vad ska jag göra nu? Vilka är de nya dagliga rutinerna?

Även om den svenska studenten är en stor glädjefylld och väl firad högtid, kan jag med en besviken ton säga att examinationen från Universitet och högskolor inte är det.
Jo, förutsatt att man går en linje som läkarlinjen eller jurist och dylikt. Då står skolan för festen och man får ett riktigt firande och känner att "wow, jag har klarat det!! Jag har en examen efter alla dessa år och jag har äntligen min utbildning!"
Den känslan uteblir nästan (nästan) helt när man bara får ett papper som bevis på sin examen tackar för sig (går och hämtar ut sin examen) går hem och firar med familj och vänner och kanske klasskamrater om man har ordnat ordna en egen fest tillsammans med sina klasskamrater.

Man får inte gå upp på någon scen i festliga klänningar och kostymer och ta emot sin examen från rektorn, buga och niga och höra applåder, inte inom ämnen som humaniora verkar det som i alla fall. Jag ville känna som studenterna i USA (i filmerna) verkar känna när de slänger upp sina hattar i luften med examensrullen i handen och leendet på brett.

Sen började jag tänka på hur man firar sin färdiga utbildning i olika länder och på olika håll i världen. Hur firas de? Vad finns det för likheter mellan ceremonierna?
Vad betyder de olika sätten man firar på ? Varför har man gröna kläder tex, varför har man hattar osv.

Det skulle vara roligt att få höra lite om det är någon som vet något intressant och kul om hur olika länder firar detta!

Själv har jag lagt upp lite skoj bilder, den från hawaii var den roligaste tyckte jag = )
men verkar vara den jobbigaste, när det kommer till möjligheten att kunna andas.





Bilderna är tagna från lund.se samt deviantART.

tisdag 2 juni 2009

Längtar och läser

Igår såg jag den nya trailern för New Moon, vilken är den andra filmen i Twilight (Om jag kunde drömma) serien.

Jag håller på och läser ut alla fyra böcker nu och igår såg jag att filmen, som har premiär i November, har kommit ut med en trailer.
Spänningen ökar!!

Jag har bra tips för en perfekt skräck / vampyr filmkväll:

Bjud in dina vänner, gör massa popcorn, helst med olika smaker (salt, smör, ost, socker etc, låt fantasin flöda!) och titta på:

En vampyrs bekännelser
Twilight
True blood avsnitt
Lost Boys
Fright Night

Är det någon som har sett Fright Night?? Det är en gammal 80-tals vampyrfilm. Den skrämde ****** ur mig när jag var yngre, men ändå gillade jag den och det var i den jag först hörde George Michaels Careless Whisper och efter det fick jag läskiga vibbar varje gång jag hörde den låten. Som om en vampyr stod och dansade bakom mig och var på väg att ta en stor tugga av min hals.



Jag hade en rik fantasi när jag var yngre. Som ni märker.

Spana in den nya New Moon trailern!

Trailern visades först på MTV Movie Awards men finns även på Youtube.

Kommentera gärna om det är någon som har sett Fright Night / Skräcknatten, det är roligt att dela med sig! = )

Bilderna är tagna från Gossipteen och IMP Awards.

3D filmer på bio är som bio för första gången

Som de flesta vet, så är jag Guldmedlem i bioklubben! Det innebär att jag älskar filmupplevelse på bio, eller film rent allmänt, vilket innebär att jag ofta går på bio!

Som jag själv ser det; att titta på en film eller äga en jättebra film (jag är lite nostalgisk av mig också så jag har försökt hitta alla filmer jag hade på vhs när jag var yngre, trots att de var rätt dåliga om någon filmrecensent själv fick bestämma) är som att ha ett par underbara Jimmy Choo skor bland mängden av alla rea- och lågpris sandaletter. Trots att jag faktiskt inte äger ett par Jimmy Choos, så jämför jag ändå en bra film med snygga skor.

Jag försöker bara förklara att jag är en film-fantast, men likväl en sko-fantast antar jag. Båda av dessa är två härliga upplevelser, inte bara "film" och inte bara "skor", inte för mig i alla fall.

För att komma tillbaka till poängen (vilket jag är säker på att jag hade innan jag började skriva) så har jag de två senaste gångerna varit och tittat på 3D-filmer på bio!!
Ni vet, såna där coola 3D-glasögon som man fick låna när man såg filmer eller dokumentärer på Cosmonova (Naturhistoriska Riksmuseét) när man var yngre.
I USA har det visserligen visats 3D filmer på biografer, långt innan konceptet kom till Sverige men nu är det en genombrott även i Sverige.

Jag var och tittade på Monsters and Aliens som är animerad (CGI) och tyckte att det var superroligt men den senaste gången såg jag skräckisen My Bloody Valentine i 3D format.
Även om filmen inte var bra och att det var en typisk slasherfilm så var det en fröjd att se en riktig film (live-action) det vill säga en som inte är animerad i 3D.
Om man nu kan kalla det en fröjd att tro att mördaren i filmen faktiskt försöker genomborra dig med sin kniv, för det tror man!
Med risk att inte låta alltför sadistisk så var det faktiskt det som var det häftiga. Allt som riktades mot kameran får ju en sån häftig effekt, att man tror att det kommer emot en, ut från filmen, mot dig som sitter och försöker titta på en film snarare än att bli jagad av filmens bov.

Bakom mig i salongen satt några yngre tjejer (jag skulle inte vilja kalla de för fjortisar nej) och efter filmen sa den ena:
Ofta jag kommer se en vanlig film igen!!

Det var de som skrek mest och hoppade till mest i hela salongen. = )
Själv gick jag och sjöng Myyy bloooddyyy valentiiine istället för My funny valentine, men det kanske jag inte borde ha skrivit för jag framstår inte som vettig antar jag.

Nu ser jag verkligen emot att se Coraline, jag har hört att den ska vara jättebra!

När jag var yngre åkte vi och såg en 3D-film med klassen på Cosmonova. Det var en film om planeter och stjärnor, och det var första gången vi hade sett något sånt. I hopp (och tron) om att fånga planeterna och stjärnorna som "kom emot" en, sträckte vi ut våra händer och försökte fånga de med våra små händer. Det är lite så det känns nu, när man går på bio. = )

Trots att jag faktiskt har fastnat i den här nya 3D-hypen, så kan det bli lite jobbigt mot ögonen också så jag kommer varva...näe, jag kommer fortsätta gå på "vanlig" bio för oss dödliga varelser också.

Jag har ju trots allt Guldbio-kort ; )


OBS! Bilden är tagen från IMP Awards.