ME iS ON TV

http://asosat.tv/?movie=/info/779/laven-fathi-on-culture

Teatermaraton

Nu har jag inte skrivit på ett längre tag. Det beror på att jag har varit på...teater! Ni trodde säkert att jag skulle skriva bio, men för ovanlighetens skull så var det teater denna gång.
Jag älskar att gå på teater, det känns levande och spontant på ett annat sätt även om likheter mellan bio och teater finns.

Jag var på teater två dagar i rad och det var riktigt skoj. Första dagen såg jag Peter Pan och jag bara älskade älskade den.

Man kanske kan tycka att den riktar sig mot yngre publik men jag tyckte att den passade den äldre skaran rätt bra faktiskt.

Peter Pan karaktären var inte en vild pojke, han såg snarare ut som en brittisk popmod kille med lite anarkistiska tendenser och det var en superhärlig tolkning av karaktären. Peter Pan är en av mina favoritsagor och jag fascineras oerhört av J.M Barrie, vilket nog inte är en överraskning för många, så det kanske förväntades att jag skulle tycka om denna pjäs.

När jag först såg bilderna av pjäsen och Peter Pan så trodde jag att kanske att det här var en nymodern tolkning eller version men så var inte fallet alls, sagan var precis som den ursprungliga även om pjäsen ibland gick ut över sina egna ramar vilket gjorde den ännu mer charmig.
Ett exempel från detta är till exempel då Peter Pan och Kapten Krok fäktas på Kroks skepp (scenografin var grymt fin) och svärden hela tiden fastnar i repen och de börjar plötsligt bli irriterade och diskuterar istället en annan alternativ scen att fäktas på och så går de i land och fäktas istället. Riktigt små humoristiska och ironiska inslag som var rätt genialiska enligt mig! Dessutom var Peter Pan en vig typ som slängde sig från ställe till ställe och det var ju riktigt coolt, helt likgiltigt och slentriant verkade han svinga sig fram. Jag hade gärna sett fler "flygtillfällen" dock.

Jag gillar manuset som *** även om jag i början blev lite skeptisk för att jag trodde att det kanske skulle bli långa scener men då jag hade väntat sååååå länge på den här pjäsen så blev detta inget problem.
Skådespeleriet var underbart, även om Wendys roll var lite överspelat och lite barnsligt stundoms så var det nog kanske lika roligt för de yngre barnen.
Det är en pjäs som jag rekommenderar starkt!


Den andra pjäsen som jag såg är 7:3 Återbesöket som handlar om Lars Noréns innersta väsen i samband med Noréns fängelsedrama och två av internerna som var inblandade i Malexander tragedin.

Jag kan börja med att säga att jag tyckte att pjäsen i början var otroligt bra och hade starka scener dramaturgiskt sett, men efter hand började jag tycka att den var alldeles för pretentiös och tjatig och innehöll alldeles för många klichéer.

Den verkliga historien bakom hela pjäsen känner många till, det blev en stor uppståndelse och Lars Norén fick självklart hård kritik efter att ha två nynazistiska interner med i sin teaterensemblen. En av dem var senare alltså inblandad vid rånet i Kisa och den andra vid polismorden i Malexander.
Pjäsen fokuserar mest på Lars Noréns egen självuppfattning och hur han kunde ha upplevt det hela under den här tiden då allt detta hände. Vi som åskådare får alltså se vad som kan ha hänt och tänkts inuti Lars Noréns huvud under denna period.
Vid sidan av allt detta får vi en bakgrund till hela händelsen.
Skådespelarna var väldigt charmiga och den lilla rekvisita som användes, användes väl. Pjäsen tvingar Lars Norén att "gå tillbaka" till händelserna och berätta för oss...

Som jag nämnde tidigare var det lite för långt och upprepande och jag tycker att en del upprepande scener kunde likväl ha skippats för att förenkla historien snarare än att försöka få den mer pretentiös och "djup".

Jag är i alla fall glad för att ha sett den och har fått en tydlig bild av historien, även om jag inte kan hålla med om persontolkningarna alla gånger...

Dåligt system= större chans att smittas!

För några dagar sen tog jag vaccinet mot svininfluensan. Jag stod och väntade i kön i cirka 3 timmar innan jag kunde ta vaccinet. Det var drop-in på vårdcentralen och just denna dag så fick riskgrupperna komma och ta sprutan.

Jag och en vännina tillhör båda riskgrupperna.

När kölapparna väl delades ut av volontärer och sjuksköterskor, ställdes jag mot väggen. Sjuksköterskan smålog lite hånfullt och höll inte alls med om att någon av oss tillhörde riskgruppen. Hon sa att även om vi fick kölappar och papper att fylla i, så var det inte säkert att vi fick komma in och få sprutan eftersom barnen prioriterades i första hand i alla fall och vi eventuellt inte sågs som en riskgrupp trots allt.

Motvilligt gav hon oss lappar att fylla i och det första som står där är precis ovannämnda krav som uppfyller att man tillhör riskgruppen! Jag säger det inte stolt, jag säger det lite surt eftersom jag fick stå och visa min vänninas gravida mage för att bevisa att vi faktiskt fick ta sprutan.

Jag förstår att barnen prioriteras och jag tycker de borde ha fått gått före i kön. Men jag såg inte något barn eller några äldre med rullator få gå före alls eller för den del prioriteras överhuvudtaget! De stod i kö precis som alla andra. Att hålla striktare regler verkade visst inte alls betyda något då.

Jag tycker synd om alla volontärer och sjuksköterskor som får ta emot så mycket **** från människor som känner sig frustrerade och panikslagna när de har stått och väntat jättelänge och så fort de kommer fram finns det inga doser kvar längre helt plötsligt. Personalen ska ju inte behöva ta emot så mycket elände heller.
Det är planeringen det är fel på! Det finns för lite information och dåligt planerat.
Varför har man inte gått ut till skolorna och förskolorna och sett till att barnen får vaccinet där? Då behöver ju inte barnfamiljerna oroa sig så mycket som de redan gör. Varför inte köra ut vaccinations-bussar i områden och ge alla arbetsplatser möjlighet att erbjuda sina anställda vaccinet genom arbetet?

De som stod i kö den dagen (ca 300 pers) stod kvar trots att doserna tagit slut innan halva kön fått vaccinet. Ingen gick ut med en skylt där det stod: "vaccinet är slut för idag, nästa datum...". Då behövde inte den stackars tanten med rullator stå kvar längst bak i kön i tre timmar till i hopp om att få vaccinet. Hon borde till exempel få möjlighet att boka en tid!
Hur har det hela organiserats? Antingen så har paniken tagit överhand och då har det inte planerats alls eller så är det bara dåligt skött!

OBS! Bilden är tagen från UNT

Och så trädde vargarna in...

Nu har jag äntligen sett New Moon, uppföljaren till Twilight!

Det var med stor förväntan jag äntligen såg filmen. Innan jag såg den, visste jag inte ens om att det inte var samma regissör som Twilight. Jag märkte det inte till större delen, den större skillnaden från första filmen var väl att New Moon var lite fånigare (även om jag faktiskt gillar hela "fjortis" fåneriet till trots). Här kunde vi se barbröstade halvnakna killar (förklaringen var ju i för sig att killarna blev så varma att de inte klarade av att ha kläder på sig) praktiskt taget genom hela filmen (men man ska väl inte klaga?) och lite mindre deppig än Twilight var den också.



En sak jag stör mig lite på sedan Twilight är budskapet som filmen ger till yngre tjejer. Huvudpersonen Bella Swan är rätt så deprimerande och när hon träffar vampyren Edward blir hon så upp över öronen förälskad i honom att hon är beredd att ge upp hela sin värld för grabben. Det blir lite prat om döden och jag har rätt så starka invändningar mot det här. När Edward i New Moon försvinner och lämnar Bella, blir hon helt uppgiven och deprimerad och försöker utsätta sig själv för faror för att kunna känna närhet till Edward igen. Jag är inte helt känslokall, jag försöker verkligen sätta mig in i situationen och kan också förstå den. Man kan faktiskt se romansen som en nymodern Romeo och Julia-saga, däremot kan jag inte låta bli att känna att budskapet borde vara starkare än så. Det är inte ok!

New Moon ger ett större hopp vad gäller kärleken och känslan av att kunna bli lycklig igen. Bella ser en vän i Jacob Black (som tillhör urpsrungsbefolkningen och en indianstam som sägs ha sitt ursprung från vargar). Jacob Black och hans vänner vargarna/varulvarna dyker upp för att skydda Bella så fort Edward och de andra vampyrerna försvinner från Forks (Washington).
Jag har alltid dragits mer till Jacob snarare än Edward (alla Twilight fans kommer nog hata mig nu) men det får jag stå för!
En annan skillnad är att Bella var betydligt mer "uppfixad" i New Moon till skillnad från Twilight där hon hade mörka ringar under ögonen och skulle se deppig ut. Här hade hon ju fått sin älskade Edward så hon var lagom rosig om kinderna i uppföljaren.
När jag såg trailern innan jag hade sett filmen så trodde jag faktiskt att filmen till stor del skulle handla om Volturi (en grupp vampyrer som har större makt över alla vampyrer, man kan jämföra dem med ett råd eller en styrelse till exempel) men New Moon fokuserade på triangeldramat mellan Bella, Edward och Jacob.
Filmen slutade otroligt spännande, med en avgörande fråga som skulle utgöra Bella och Edwards framtid men även Bella och Jacobs framtid och huruvida deras vänskap skulle kunna fortsätta.



Jag har läst de första två böckerna men efter detta slut så MÅSTE jag läsa den tredje delen under tiden för jag har inte tålamod nog att vänta på tredje filmen. Jag har en känsla av att den tredje filmen kommer att fokusera på Volturi eftersom de har gett Bella och Edward ett ultimatum i New Moon. Förvandlas till vampyr, annars....
Så det återstår att se tills nästa hysteri (det är faktiskt som en pandemi, hela den här Twilight-sagan) när vi får se den tredje delen. Kommer Bella att förvandlas till vampyr? Kommer den onda vampyren Victoria (som har hängt med sedan Twilight) få kräva ut sin hämnd på Bella? Kommer Bella och Jacobs vänskap förstöras?
Tålamod, mina vänner. Tålamod! Den som väntar på något gott....



Lite intressant och kul info:

Jag sökte på Bella Swan kläder och utstyrsel bara för skojs skull på Ebay (auktionsnätsida som kan jämföras med svenska Tradera) och fann där att man faktiskt kan köpa Bella Swans kläder. Jag hittade bland annat en jacka som möjligtvis skulle se ut som hennes jacka från Twilight och hennes balklänning från filmen. Vilka grejer, va!

På bilderna: Varggrabbarnas före och efter bilder:)

Kärleken håller än

Eftersom jag har blivit så förtjust i skådespelaren Paul Wesley från "The Vampire Diaries" så tittar jag just nu på "Fallen"- en miniserie där han spelar en ängel som har en mänsklig själ och som finns på jorden bland oss dödliga.

Jag måste säga att trots att jag bara har sett första delen av de tre delarna, så är serien inte så superduper (vilket jag hade hoppats på) men min kärlek för Paulie är lika stark ändå!
Även om jag tycker ämnet var rätt intressant så faller serien lite platt i vissa delar, det är dåliga effekter (i många scener) och dåliga actionscener.
Det är nästan som att se Xena-The Warrior Princess i repris under alla kickar och karatesparkar (jag vet jag vet, Xena är kult men ändå!!). Vissa delar är rätt schyssta ändå och eftersom min älskade Paulie (som jag hädanefter troligtvis kommer att kalla honom för så fort vi har gift oss och allt det där) är med i serien, så är han ändå änglalik i mina ögon (till skillnad från sexig vampyr då förstås).

= )

En eftertraktad gnagare...

Fredag den 20e!

Snart är dagen här. Dagen som så många har gått och väntat på!

Det är nämligen biopremiär för fortsättningen på Twilight-filmen: New Moon.

Redan på torsdagen den 19e har SF biografen i Uppsala ett speciellt program. Man kan gå och se både Twilight och New Moon under samma kväll (med paus förstås) för 200 kronor. När jag skulle försöka se hur många platser som fanns kvar redan samma dag som jag fick se reklamen för detta, så var allt fullbokat. På premiärkvällen dock, kan man se att det visas fler föreställningar än i vanliga fall och till min positiva förvåning så visas filmen även klockan 23.59- underbart!! Varför går inte de flesta filmer att se denna tid under helgerna? Det finns midnatts-föreställningar någon gång (oftast de stora filmerna) men det är för sällan tycker jag.

I söndags bokade jag biljetter för New Moon till måndagen den 23e och fick hämta ut biljetterna redan nästa dag, så det gäller att vara ute i god tid för denna film.

Vampyrkulten ligger i tiden nu och det är väldigt populärt med vampyrtemat. Däremot måste jag erkänna att jag har fastnat för en ny serie nu och har förälskat mig djupt i en av vampyrerna. Min förälskelse kan mycket väl likna en tonårsförälskelse- för all del men se denna serie och ni kanske kan hålla med mig i alla fall.
Min nya romans heter "The Vampire Diaries" och än så länge har jag sett nio avsnitt och väntar med (o)tålamod på det tionde avsnittet.
Jag får hålla till godo med alla andra vampyrer så länge.
Kom ihåg! Om ni vill se New Moon snart; på fredag biter det!

En film som du inte kan se men som är otroligt sevärd

Soraya M.
Även kallad "The Stoning of Soraya M".



Så mycket kan jag säga samtidigt som jag suckar högt. Inte en lättjans suck, utan en suck som tynger mig.
Har du inte redan sett den här filmen, se den nu på en gång! Men jag varnar skarpt, det är inte en film för känsliga tittare.
Samtidigt som jag varnar för den så måste jag ändå få medge att det är en verklighet. Du kanske inte gillar det du ser. Du kanske inte vill sitta och lida i två timmar. Du kanske har haft en ganska bra dag och du vill väl inte förstöra det genom att se något sånt här? Du kanske inte förstår att det här är och har varit en annan människas verklighet. Du kanske kan skänka två timmar av ditt liv för att få en inblick i en sådan grym verklighet. För att förstå. För att kunna förhindra. För att vakna och inse.

Jo, jag vill också blunda. Jag ville också kunna blunda för den här verkligheten om det är en sådan verklighet som finns i vår värld och i vår mänskliga natur. Ändå tittade jag inte bort en enda gång.
Jag var chockerad, förstummad, äcklad, pissed off, förbannad, arg, ledsen och mitt hjärta ville bara brista.
Hur kan människor göra något sådant? Hur kan vi göra något sånt mot varandra??

Soraya M är en verklighetsbaserad film som utspelar sig i en liten by vid namn Kupayeh i Iran år 1986 och handlar om en oskyldigt dömd kvinna som stenas till döds av männen i byn. En fransk-iransk journalist Freidoune Sahebjam hamnar i byn av en slump när hans bil slutar fungera. Under tiden han väntar på att få bilen lagad hos byns mekaniker, blir han kontaktad av en kvinna (spelad av Shohreh Aghdashloo) som ser sin chans att berätta sanningen om en händelse i byn. Hon drar med sig journalisten hem till sig för att berätta byns stora hemlighet. Här drar filmens huvudhandling igång.
Soraya är en ung och olyckligt gift med en sadistisk man som bara vill bli av med henne för att själv kunna gifta om sig med en 14-årig flicka. När Soraya börjar arbeta som hushållerska hos en änkling i byn, hittar Sorayas man en anledning till att falskt anklaga henne för att vara otrogen med änklingen. Sorayas man driver på de andra männen och de religiösa ledarna i byn och så småningom (väldigt snabbt) döms hon till döden genom stening.

Steningen går till på så sätt att hon grävs ner upp till midjan i en grop i marken och man binder fast hennes händer. Av dessa sadistiska och omänskliga steningar som jag har fått se på nyheter och dylikt, trodde jag att man satte en säck över personens huvud men här i filmen gjorde de inte det så Soraya såg precis varenda sten som for mot henne.
Grymt.
Jag drar återigen en suck. En suck av uppgivenhet faktiskt.
Även Sorayas söner (som drivs på av pappan), Sorayas pappa och Sorayas man kastar stenar. Mer än gärna.
Hela tiden tänker jag:" det är så j*vla lätt att säga neej jag vägrar, så här gör man inte, STOPP" men det är ingen som sätter stopp för det (förutom Sorayas moster men kom igen, EN enda person???) vad har hänt med mänskligheten, vad är det vi gör mot varandra egentligen??

Jag har aldrig hört så många i en biosalong gråta så mycket, så högt.
Det fanns nog inte en enda person som hade torra ögon under de två timmarna. Och säkert inte långt efteråt heller.

Vi fick inte vittna om en hur en person mördades. Hela scenen var väldigt bildlig och grafisk. Vi fick se hela tortyren, varenda sten, varenda droppe av blod och höra vartenda andetag som blev lägre och lägre.

Jag är så förbannad! Jag är inte bara förbannad på den här filmen utan jag är också upprörd över allt våld som vi utsätter varandra för!
Man förvandlas inte bara till en extrem feminist efter den här filmen, man förvandlas också till en anti-människa.

Filmens slut inger lite hopp då man får se att journalisten, trots hinder och trösklar, kommer iväg från byn med sanningen om Soraya. Sorayas moster har lyckats, hon har kunnat berätta sanningen om Soraya och byn för hela världen, vilket var hennes löfte till Soraya.

I verkligheten har journalisten Freidoune Sahebjam alltså skrivit romanen "The Stoning of Soraya M.:A True Story" och den publicerades 1994 och kom att bli en storsäljande bok.

I och med den grymma tortyrscenen och med Jim Caviezel i rollen som journalisten, kunde man dra en liten parallell till filmen "Passion of the Christ" i vilken Jim Caviezel hade rollen som Jesus och som också involverade en lång tortyrscen.

Samtidigt så maskeras inte verkligheten bakom en sån här brutal företeelse. Vi får verkligen se allt som det faktiskt är.
Shohreh Aghdashloo (som också har spelat i "Ett hus av sand och dimma" vilket också är väldigt bra film om människors fördomar gentemot varandra) var helt fantastisk i rollen som Sorayas faster och hennes röst var djup och mäktig vilket gav filmens berättarröst och handling en viss stämning.
Själva filmen som har regisserats av Cyrus Nowrasteh är väldigt bra gjord och det finns en hel del otroliga scener som filmiskt sett är djupa, tänkvärda och otroligt vackra.

Det är svårt att se den här filmen men det är också väldigt svårt att låta bli.




Trailers från filmen:

The New York Times

Youtube

THIS IS IT

This is it.
Alla klappar händer och stampar fötter.
Uppsala Dansakademi bjuder på en dansshow.
Biografpersonalen är uppklädda.
Några i publiken har också ansträngt sig för att efterlikna legenden.
Precis som Michael.

Jag sitter på premiären av Michael Jackson- This is it.

Ord kan jag inte och tänker inte förmå mig till heller för att beskriva upplevelsen och gemenskapen runtomkring mig. En tanke som slår mig direkt är att hela salongen är fullsatt och det finns inte EN enda stol ledig. Varenda en som sitter härinne hade/ har någon känsla eller minne inför Michael Jackson och hans musik. Säga vad man vill, men personer som Michael Jackson och fenomen som hans musik är precis sådana och sådant som förenar oss. Om jag fick en enda chans att få prata med Michael idag, skulle jag säga precis det. Plus så mycket mer.

Här är lite bilder från min kväll:
(Ovan: Två grymt coola tjejer som stod utanför biografen, jag önskar Michael hade sett detta!!)

Nedan: även personalen på bio ville se ut som legenden



Uppsala Dansakademi dansar på scenen framför bioduken:



Uppsala Dansakademi dansar till Bad:

Min senaste kreation

Här är min senaste kreation som jag kallar för "Love letters come with gardens of flowers" hihi.

Jag gjorde det här halsbandet för två dagar sen och måste bara berätta om det här lilla underbara brevet. Det är ett kuvert i "guld" (ha!) metall och när man öppnar det ligger det ett litet brev i där det står I Love You på ingraverat! Jättesött!

Jag gjorde klart den på mindre än en timme och känner mig sockersöt när jag har den på mig = ) så den hjälper (självförtroendet)! Hahaha...

Bilden av fred

En väldigt god vän till mig kom nyligen hem från Uganda (i Moroto och Kampala). Han hade varit där på en praktikplats hos organisationen Save the Children.

Med sig hem hade han "Peace Album" som består av barnens känslor i uttryck av bilder och texter.



Jag tycker att albumet är jättefint och ville dela med mig av en dikt som är skriven av en ung tjej från norra Uganda.

I PAINTED PEACE

I had a box of colours- bright, alive and bold
I had a box of colours- some warm, some very cold.

I didn't have red for the blood of the wounded
I didn't have black for the cry of the orphans
I didn't have white for the face of the dying
I didn't have yellow for the burning sands.

But, I had orange for the joy of life; and green for the shoots and nests
and blue for the blue skies and pink for dreams and rest

I sat down and painted peace.

Young female, Sacred Heart

Ur: Peace Album, Save the Children (in Uganda)



A very good friend of mine came back to Sweden from an internship at the organisation Save the Children in Uganda.

He had brought back a very interesting album Peace Album that had the children's paintings and texts on the subject peace.
I find the album so interesting and important and will thus share a poem with you all, written by a young girl from Northern Uganda:


I PAINTED PEACE

I had a box of colours- bright, alive and bold
I had a box of colours- some warm, some very cold.

I didn't have red for the blood of the wounded
I didn't have black for the cry of the orphans
I didn't have white for the face of the dying
I didn't have yellow for the burning sands.

But, I had orange for the joy of life; and green for the shoots and nests
and blue for the blue skies and pink for dreams and rest

I sat down and painted peace.

Young female, Sacred Heart

From: Peace Album, Save the Children (in Uganda)

It's my birthday!!

Imorgon är det en stor dag! Det är den 13e oktober!

Det är dagen då jag föddes, för ungefär 28 år sedan!!
(Ja, jag är så gammal och faktiskt över 14 som många inte verkar förstå).

Förra veckan till exempel ringde det en kvinna till mig.
Jag ska beskriva våran dialog här nedan:

Jag:
-Laven?

Kvinnan:
-Hej, är din mamma eller pappa hemma? Jag skulle vilja tala med en vuxen.

Jag:
-Jag är vuxen

Kvinnan:
-Jaha, det lät som ett barn, men nu hör jag att det är en vuxen. Någorlunda iaf. Hehe...

Jag:
-........

Och på jobbet tror många att jag är praktikant och frågar vad jag har för yrkesplaner i framtiden. När jag säger att detta är mitt jobb på riktigt så blir reaktionen oftast:

-Vad roligt att någon som är 18-20 redan jobbat här så länge! Bra för dig!

Men jag tar det som en komplimang, när livet börjar närma sig 30 och jag ser ut som 20, så är det mer på gott än ont. = )
Ni märker väl hur klok jag har blivit med åren när jag pladdrar på om min livsfilosofi?

Så på tal om min födelsedag, så bestämde jag att jag skulle göra Pannacotta och bjuda laget runt på jobbet!

Så här såg min pannacotta ut (OBS! Tänk på att jag ännu inte lagt på hallonen, när hallonen väl toppats på pannacottan så har ni voíla: jordens åttonde underverk!)



Förhoppningsvis kommer de att se ut så här när jag har lagt på bären:



Fast jag ska ha mycket hallon!!

Bilden som visar pannacotta med bär är från Inspirationsbanken och den knasiga underbara tårtbilden är från Pinkcakebox

Receptet på Pannacotta finns på Tasteline Klicka på länken här bara så kommer du till receptet automatiskt!

Bon apétit!

Lite mer bilder från Bokmässan i Göteborg 2009

Spårvagnen i Göteborg





Mina polare från jobbet, mina "homies"



Jag blickar ut över mässan



Seminarie med Isabel Allende på scenen



Jonas Gardell pratade

Förskottspresent

Eftersom det snart är min födelsedag (13e oktober för att vara exakt) fick jag en present redan i förskott.
Det var en positiv överraskning.

Jag fick två biobiljetter till Michael Jackson filmen, till premiärvisningen!

Duktig som jag är har jag lyckats hålla mig och inte ens sett trailern för den och jag tänker inte se den, jag väntar tills jag ser filmen/ dokumentären This is it!

Min exotiska sommar i malmö

Här är lite bilder från min semester i Malmö i somras.























Good times, good times!!

Snart kommer den.....och tar dig med!

Titta på den ännu nyare trailern av kommande New Moon från Twilight serien:


http://www.youtube.com/watch?v=o8r-xcnlSOA



Passa också på att titta på den här parodin på trailern:

http://www.youtube.com/watch?v=PbAppj00nZo

Can't wait!!


Dessutom så ska en remake på A Nightmare on Elm Street komma ut till år 2010. Kultfilm!!
Vem kan glömma Freddy Kreuger?!? Man försöker ju...

Titta bara på trailern om ni vågar: http://www.youtube.com/watch?v=aMCqojk1xO4

Klippen är tagna från Youtube .
Bilderna är tagna från Shockya , Clevver , gossipteen , nightmareonelmstreet och movierate

Lässug med begränsningar

Nu är jag lite sugen på att läsa den här boken:



Men måste tyvärr behärska mig lite eftersom jag håller på och läser:



och några andra... = )
Båda böckerna verkar vara otroligt bra, roliga och spännande att läsa.

Twinkle Twinkle handlar om ett något "omaka" par som tvingas gifta sig för att gynna det egna behovet. Jag tänker inte berätta mer, ni måste läsa den själva!

Att tro på Mister Pip handlar om läraren Mr Watts som är bosatt på en ö i södra Oceanien där det också pågår ett inbördeskrig. Han bestämmer sig för att läsa "Lysande utsikter" av Charles Dickens för öns barn. Som vanligt, berättar jag inte mer än så. Det återstår att läsa själv!
And then, we can talk!

Kurdiskt mode på catwalken

Uttråkad som jag var tidigare idag, satt jag och tittade på lite bilder på nätet. Helt plötsligt hittade jag en länk med namnet "new kurdish clothes". Nyfikenheten inom mig väcktes så jag klickade mig vidare och öppnade bilden som var länkad till adressen.

Detta fick jag se!!


Helt underbart! Jag gillar faktiskt tjejens kläder, även om det inte är superlikt traditionella kurdiska kläder. Ganska haute couture, inte sant ? =)

Länken förde mig till "Kouroush Salehs" hemsida och där finns lite andra fina bilder från Kurdistan:

















Obs! Bilderna är tagna från Kourosh Saleh