onsdag 27 maj 2009

Att ta pengar från Unicef och WWF, är som att ta pengar från ett barn - idiotiskt




Igår när jag betalade alla mina räkningar, så insåg jag att jag måste göra en sak som jag har tänkt på att göra de senaste månaderna nu.

Varje månad betalar jag nämligen en viss summa till Unicef och WWF (världsnaturfonden).
Det som jag tänkt göra var nämligen att sätta stopp för det här, så att jag själv får pengar över istället.
japp, ja sa det...
och nu skäms jag...

Jag gick in på Unicefs hemsida först och skulle leta efter "stoppa mina utbetalningar till Unicef" eller "Jag vill inte vara världsförälder längre" eller något sånt men jag kunde inte förmå mig till att gå längre än så.
Jag ville inte!!
Det första jag såg var bilderna och då kunde jag bara inte fortsätta och klicka mig igenom det hela.


Jag lever hellre "fattigt" i slutet av månaden som vanligt än att ta tillbaka pengar och sluta skicka till dessa organisationer.
Fattig i den här bemärkelsen är ändå att vara snuskigt rik jämfört med den fattigdom som jag vill försöka utplåna och som gjorde att jag inte kunde stoppa fortsätta ge pengar.
Nu kommer jag inte försöka tänka på att avbryta det fortsatta månader framöver, hur låg lön jag än får.
Och det är jag glad för.




OBS! Alla bilder är tagna från UNICEFs internationella digitala arkiv.

Filmklubb / Film and Movie club : Mozart and the whale or Crazy in Love

Varje månad kommer jag att välja en film till min filmklubb, alla som vill se eller har sett samma film är välkomna att diskutera filmen med mig och alla andra som läser bloggen!

Den här månadens film är: Mozart and the Whale / Crazy in Love

Each month I am going to choose a movie for my movie club, everyone who wishes to see the movie or have seen the movie already, are free and welcome to join in discussing the movie with me and everyone else who's reading my blog!

The chosen film/ movie for this month is: Mozart and the Whale / Crazy in Love

With Josh Hartnett and Radha Mitchell

Bookclub / Bokklubb : Extremely loud and Incredibly Close

Varje månad kommer jag att välja en bok till min bokklubb, alla som vill läsa eller har läst samma bok är välkomna att diskutera boken med mig och alla andra som läser bloggen!

Den här månadens bok är: Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer

Each month I am going to choose a book for my bookclub, everyone who wishes to read the book or have read the book already are free and welcome to join in discussing the book with me and everyone else who's reading my blog!

The chosen book for this month is: Extremely loud and incredibly close by Jonathan Safran Foer


Om boken: Boken handlar om 9-årige Oskar Schell som förlorar sin pappa i 9/11 attentatet i USA. Oskar hittar en dag ett mystiskt kuvert och något som visar sig vara en ledtråd. Ledtråden är BLACK. Oskar bestämmer sig för att leta upp alla personer som har ett samband med namnet Black. Vi får följa den otroliga 9-åringen på resan.

About the book: The book is about 9 year old Oskar Schell who loses his father at 9/11 attacks in the States. One day, Oskar finds a mysterious envelope which seems to be a clue. The clue is BLACK. Oskar decides to try finding every person who has an connection with the name Black. We get to follow the incredible nine year old boy on his journey.

About me Laven Fathi

"Her name is Laven Fathi and she was born under unusual circumstances, no just joking.
She was born in the Kurdish part of Iran and moved to Sweden when she was 6-7 years old.
Today, she is 27 years old and currently working as an journalist and also the library (Gottsundabiblioteket at Gottsunda centrum and also the city library Stadsbiblioteket in Uppsala) and as well as running this blog".

With this blog, I want to start discussions and to act as open boards for everyone interested and also creating diversity in many different and interesting subjects in everyday life.
This are parts of my thoughts and ideas that I have chosen to write down and share with you all.
I would like to try out an experiment for the fun of it.
For all of you who wants to have a go at it: try figuring out who I am, based on information you will receive on my blog and other things you can find on me.
It should be more interesting and deeper than me “being 27 years old and that I listen to music in my spare time” etc.
I would like to see if you can find something deeper and more interesting than that.
Good luck = )

Laven Fathi

Tungt

Idag när jag var på jobbet, Gottsundabiblioteket i Gottsunda centrum som ligger i Uppsala, träffade jag helt plötsligt på ett bekant ansikte.
En gammal lärare från högstadiet!! En av de gulligaste lärarna jag har haft genom min skolgång.

Det konstiga var att hon berättade om en gammal klasskamrat till mig. Det visade sig att fyra av hans familjemedlemmar gått bort i tsunamin, hans föräldrar, en lillasyster och en bror. Nu var han kvar tillsammans med sina två bröder.

Det absurda är att när vi gick i samma klass i högstadiet hatade jag honom så otroligt mycket.
Jag vet att "hat" är ett starkt ord och det är sällan jag använder det, men han var så odräglig mot mig och jag hamnade oftast i bråk med honom.

En gång försökte han strypa mig nere i i skolans källare (det var vårat skolbibliotek egentligen). Han var fullt seriös och det var känt faktum att han var en våldsam kille. Han ville inte sluta förrän hans kompis ryckte bort honom från mig. Han skrek åt mig att jag var ful liten invandrare och att Sverige inte hade plats för fula skitiga invandrare.

En gång slog jag honom så hårt att han blödde från munnen, men jag ville visa att jag inte var så jävla liten trots allt.
Jag vet att han hade problem, han kom alltid (varje dag) till skolan med leriga, trasiga jeans och blå t-shirt- Han luktade illa och hade alltid smutsigt hår och för jävliga tänder. Han såg ut som att han oftast hade hamnat i bråk innan skolan och förmodligen efter.

Nu så här efteråt, efter att ha hört vad som hänt med hans familj kan jag inte sluta tänka på att allt mitt hat har övergått till sympati. För bara en vecka sen, då jag trodde jag såg honom med en barnvagn inne på MAX, blängde jag på honom med ilska och vrede i mitt hjärta men tänkte ändå på att jag tyckte han var patetisk och hoppades att han faktiskt hade ändrats som person, till en bättre människa än den han någonsin varit.

Idag, kände jag inget hat överhuvudtaget. För en sekund tänkte jag: är detta karma? What goes around comes around?
Men hur kan man tänka så?? Jag såg honom framför mig, inte som den person jag alltid sett honom, utan som en människa som upplevt den värsta tragedin i sitt liv och jag ville bara träffa honom och säga något.
Något, inte något som du förtjänade det här och inte något som jag ogillar dig fortfarande...nej nej!! Utan något som visar hur jag känner oavsett vad jag har känt innan.
Något som; jag beklagar verkligen VERKLIGEN och jag kan inte säga hur mycket jag beklagar det!!
Var det jag som önskade det här?? Var det jag som orsakat tragedin för att jag önskade honom ont?
Ingen människa förtjänar det som han och hans bröder har fått gå igenom.

Det var en sjuk grej, det som hände idag. Det kändes som ett slag i ansiktet, även om det hände för några år sedan, så kändes det närmare för mig just idag.
Jag kom inte fram till mycket, hur mycket jag än tänkte på det idag men jag hoppades och hoppas bara att han inte har det så svårt...
Jag vill inte önska någon människa ont och jag vill inte önska någon en sån här smärta och sån tragedi.
Om vi människor är goda jämt, kan vi då undgå dåliga händelser? Har de verkligen ett samband eller är det bara vi själva som tror det?

tisdag 26 maj 2009

My Poetry/ Poems/ Min Poesi/ Dikter

Minns du törnfågeln?

Minns du törnfågeln som kom på våren?
Minns du törnfågeln som satte sig på grenen?
Grenen som svävade i äppelblom?

Minns du då min sista tår rann när jag såg våren fly?
Våren har kommit, min vän
Då törnfågelns vingar vilar nära dess hjärta.
Minns du hans vackra sång
som tystnade bort i sorg då vinden blåste bort mot bergen?

Våren flyr
Och återigen måste vi skiljas åt, min vän
Visste du?
Visste du att det var han son stod på land och log mot den rödgulmålade solen?
Det var han som fick havet att dansa mot stranden.
Det var han som fick penseln att sjunga känslor på tavlan.

Visste du varför jag brann inombords?
Det var törnfågelns mörka ögon som tände en låga i min själ och färgade mitt hjärtas sveda rött av eld.

Minns du trädgårdens labyrint
vars gåta var lika olösligt
som mysteriet i törnfågelns brännande ögon?
Kommer du ihåg hans budskap?

Våren kommer, min vän
Och då, ses vi åter igen

(Minns du törnfågeln?)


Kärlek som augusti

Som tårarna längs min kind
Försvann du i intet med en oktobervind

Som vår dans, lika mystisk var du
Som kyssen i novemberregnets romans

Endast minnen är kvar nu, minnen bakom en dimma
Du sa att du för min skull, kunde över alla haven simma

Men du är ej längre kvar
Och jag står med hjärtat bart

Som du gjorde under lövträdet under augusti sed
Då du svor vår ed
om oundvikligt svek
och evig kärlek

Du och jag i universum

I dunklet
Bland mängden
Över andra
Står du och jag

På klotet
I världen
Bland existensen
Finns jag och du

Över jorden
Över världsaltet
I skyn
Svävar du och jag

I universum
Över hav och jord
Bland själar och tankar
Existerar din och min anda

Bland stjärnor
I månens anlete
I vindens tårar
Drunknar dina och mina ögon

Men i mitt rum
Vid mitt fönster
I min tystnad
Finns bara jag

En tår

Du är en tår i mitt öga
Som jag vägrar låta falla
men som faller ändå

Du är en saga i min dröm
Som jag vill ska sluta lyckligt
men som slutar olyckligt

Du är en tår i mitt öga
En tår som skapar sorg
En så mäktig sorg som aldrig försvinner...

Un pleur

Tu es un pleur dans mon oeil
Que je refuse de laisse tomber
mais qui tombe dans tous les cas

Tu es un conte dans mon rêve
Que je veux terminera hereux
mais qui termine malhereux

Tu es un pleur dans mon oeil
Un pleur qui créer chagrin
Un chagrin que ne disparaît jamais...

Det är midnatt

Det är midnatt
Tiden går fort

Jag vet
Jag vet att månen finns där för din skull
Men du finns inte längre här för min skull

Det är kväll
Jag ser på stjärnorna
Jag vill ha månen
och du kan se den

Jag tittar i spegeln
Det är jag
Men mitt hjärta är ensamt utan dig

Il est minuit

Il est minuit
Le temps passe vite

Je sais
Je sais que la lune est pour toi
Mais tu n'es plus avec moi

C'est soir
Je regarde les étoiles
Je veux avoir la lune
Et tu peux la voir

Je regarde le miroir
C'est moi
Mais mon coeur est seule sans toi

Hur kan ord inte finnas?

Jag stod i regnet
I bitterhetens regn
När jag hörde ord jag ville höra
Ord som aldrig yttrats
Som om de aldrig funnit
Hur kan ord inte finnas?

De ord som jag ville att du skulle
viska till mig
Så enkla, så svåra
Jag tog din hand
Ville be dig
Kunde inte
Det fanns inga ord på min tunga
Hur kan ord inte finnas?

Jag föraktar mina ord som inte fanns
Du kunde inte ens se mig i ögonen
Talade så tyst
Kanske, kanske inte
Ville du att orden inte skulle finnas
Du hade inga ord att ge mig, sa du
Hur kan ord inte finnas?

Kanske var det jag
Jag som inte hörde, inte ville höra
Bara såg, allt som jag fasade för
hända framför mina ögon
Jag föraktar mina ögon
Jag hörde aldrig dina ord
Hur kunde jag inte höra dina ord?

Jag försökte höra
Höra de ord jag så gärna ville höra
Behövde höra från dig
De ord jag aldrig hörde från dig
Du sa att sådana ord inte fanns
Hur kan ord sluta finnas?

Du gick din väg utan att se
dig om
Efter det hörde jag aldrig
mer ett ord från dig

Hur kan ord inte längre finnas?