fredag 10 september 2010

Det är inte ett tv-spel, det är en verklighet!


Jag har just sett den mästerliga filmen Lebanon, en fantastiskt bra men otroligt gripande och hemsk film om det första Libanesiska kriget (den israeliska invasionen i Libanon) under juni 1982.

Lebanon handlar om fyra israeliska soldater i en pansarvagn och som ser hela sin omvärld genom denna stridsvagns kikarsikte. Vi är med dem i varje scen och varje gång de hamnar "öga mot öga" med en civil.

Den klaustrofobiska panikångesten, den fruktansvärda smärtan och den totala uppgivenheten är påtaglig och till slut förstår man att ingen av dessa soldater någonsin förstår vad det är de själva är ämnade eller beordrade till att göra.

Regissören Samuel Maoz har själv erfarenheter från Libanonkriget under 80-talet då han, som många andra, också var en oförberred värnpliktig som skickades ut för att döda. Han har fångat de verkliga scenerna ur ett krig mästerligt och rent visuellt är filmen grym!
Vilka är hjältar i ett krig? Vilka är good guys och vilka blir bad guys? Blir alla onda i ett krig?

Tänk en väldigt realistisk 3D film, tänk att du är den femte soldaten i pansarvagnen så förstår du hur bra Maoz har lyckats fånga in åskådaren i känslan av att man upplever allt som de andra soldaterna i filmen upplever, ser och känner.

Det är också därför det gör filmen så plågsam och stark. Men det är den mest verkliga och bland den bäst gjorda krigsfilm jag har sett hittills (se också Waltz With Bashir).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar