Jag har precis tittat på Tim Burtons Alice i Underlandet i 3D format!
Det är en film som är färgglad och som man blir glad av.
Som alltid är det lika roligt att se den excentriska trion Tim Burton och frugan Helena Bonham Carter och den alltid så begåvade Johhny Depp.
När jag först tittar på 3D filmer blir jag oftast yr i början men det går snabbt över och man märker knappt av skillnaden längre.
Däremot tyckte jag att 3D formatet var tydligare i den här filmen än i Avatar.
Det finns en hel del underbara karaktärer i Alice som man kan skratta åt.
En av mina favoritscener är när Den galne hattmakaren (spelad av Depp) träffar Alice och säger:
-Det är verkligen du, Alice!. Jag känner igen dig!
Och så vänder han sig om till de andra karaktärerna varpå han säger:
-Jag känner igen honom! (I know him anywhere).
Han är otroligt charmig när han hela tiden refererar till Alice som en pojke.
Filmen utspelar sig när Alice återvänder till Underlandet/ Wonderland, när hon alltså är lite äldre och på väg in mot vuxenlivet. Trots att filmen är visuellt vacker och går i Tim Burton anda, så är det inte den lämpligaste versionen för Lewis Carrolls barnboksanhängare då Tim Burton har gått emot förvirringen/ kaoset och meningslösheterna och format dessa till ordning och meningsfullhet. Jag hade till exempel önskat mer av de knasiga dialogerna men nu blir Alice förståndig och inser vilken väg hon ska ta mot att bli vuxen och kunna ta ansvar för sina handlingar. Dessutom tar filmen en fantasyvändning snarare än en skruvad surrealistisk berättelse.
Jag såg filmen två gånger!
Inte för att jag tyckte att filmen var så otroligt bra, (även om det är en trevlig film att se) utan för att jag hade råkat dubbelboka upp mig med olika sällskap...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar