Poetic justice

Poetisk rättvisa!

Idag, den 8e mars är en viktig dag! Det är den internationella kvinnodagen och i år 2010 fyller internationella kvinnodagen 100 år!
Därav, vill jag gratulera alla kvinnor/ livsskapare i världen och passa på att tipsa om en häpnadsväckande vacker och poetisk film som jag vill hylla i samband med denna dag!


Igår kväll såg jag den otroligt fantastiska och starka filmen Kvinnor utan män (Baserad på boken med samma namn skriven av Shahrnush Parsipur) av den iranska konstnären Shirin Neshat.

WOW!

Om du inte har sett den här filmen, föreslår jag att du genast går till Fyrisbiografen och köper en biljett redan idag och ser den NU GENAST!
Detta är inte ett filmtips, detta är en uppmaning!

Kvinnor utan män är en stark skildring av fyra olika iranska kvinnor under 1950-talet i Iran (1953) som lever under olika slags förtryck i ett land som är mitt uppe i en USA-stödd statskupp som avser avsätta den folkvalde premiärministern Mohammed Mossadegh för att istället kunna sätta Shahen på tronen trots folkets demonstrationer mot kuppen.

Det här är en film som visar på förtryck, inte bara på kvinnor, utan på en hel nations kamp för demokrati. Det är en stark film som visar något du aldrig har skådat tidigare i iransk film och inte heller på nyheter och i media.
Du får se protestanter på gatorna, visst, men du får se Iran som det Iran det har varit en gång. Ett land som jag har hört talas om, men bara av mina föräldrar och deras vänner.

För mig är Iran innan revolutionen 1979, bara ett land av minnen som har återberättats för mig. När jag nu tänker på Iran, ser jag bara svarta ryggar, täckta av långa chadors. Jag ser färgen svart och ett ruttet och förfallet samhälle vars folk lever i det tysta för att deras röster kvävs.
Det står inget om den demokratisk valde premiärministern Mossadegh i våra historieböcker. Det står inget om hur folk levde, hur samhället såg ut och vad folk ville. Jag ser inte längre vackra färger och ett vackert Iran där folk faktiskt själva fick bestämma precis vad de ville tro på.


Shirin Neshat är ett geni.
Vacker, djup, konstnärlig, andlöst vackra och starka scener, starka kvinnor, vacker natur, kampen om frihet och demokrati och trädgården som symboliserar de förtryckta kvinnornas fristad är precis det och mycket mer som ryms i den här filmen.

Kvinnor utan män visar ett land vars historia har präglats av politisk kamp, från 1900-talet fram till 2010, ett land med kvinnor där förtrycket visas påtagligt ju mer och mer vi närmar oss dagens datum men som också visar kvinnans sexualitet och männens förtryck med så otroligt färgstarka scener som inte lämnar någon oberörd.

Det är viktigt att komma ihåg att det inte bara handlar om kvinnornas förtryck, det handlar om ett helt folkslag under förtryck. det är även viktigt att påpeka att när man ser Iran ii filmer dag, ser man alltid mannen som förövare, men det finns scener i den här filmen som visar på starka kontrast att det är skillnad på män och män. Vi får inte dra alla över en kam, oavsett var i världen vi bor.
Filmen handlar inte bara om kvinnan, den upplyser om historia, populärkulturen under 1950-talets Iran, maktkamperna, de sociala strukturerna och den speglar ett samhälle, en tid och människor vars politiska kamp alltid har funnits där, under ytan men som många gånger har försökt sig upp. För att sedan tystas igen.

Folket i Iran lever på hopp och det är också en aspekt i filmen som tas upp rent konstnärligt och genialt.

Jag kan inte beskriva de fyra kvinnornas öden och de scener som vi ser dem i, det är någon som måste ses.
Det är så här film skall göras!

Jag medger att det ibland kan kännas lite stelt med tanke på att Shirin Neshat är videokonstnär (arbetar med rörlig bild) men varje scen är så magisk och makalös att man inte gärna klagar, jag tittar gärna ett par minuter längre på den otroliga miljön för det är inte likt något annat jag tidigare sett.


Det här gränsöverskridande mästerverket får 5 av 5 möjliga "tummen-upp" av mig! Fira 8e mars genom att se den, du kommer inte ångra dig.

Bilden visar regissören Shirin Neshat (tredje från vänster, i grön klänning) tillsammans med filmteamet från Filmfestivalen 2009 i Venedig där hon även belönades med Silverlejonet för filmen.